Alla inlägg

Du känner det — den känslan som tänds i kroppen innan tankarna hunnit formulera den. Det är iver. Och det är det som sätter allt i rörelse.

Det du längtar efter väntar inte i framtiden. Det existerar redan — fullt ut, parallellt, nu. Inte som möjlighet. Som verklighet.

Det ser ut som hopp. Det känns som engagemang. Men under ytan bär det historiken av allt som inte fungerat. Och spegeln ser det — även när du inte gör det.

Jag sökte symbolen överallt. Den existerade inte — än. Om processen att förverkliga något som redan finns, och den alkemiska rörelsen från triskele till triquetra.

Tid är en illusion för det undermedvetna. En rörelse som tar dig förbi gapet och direkt in i igenkänningen av det som alltid funnits — utan ansträngning, utan självbedrägeri.

Glädjen behöver ingen tillåtelse. Den bar den med sig hela tiden. Om den osynlige domaren, det gröna ljuset och ordet som rymmer två betydelser.

Jag sjönk till botten och hittade fast mark. Om bärighet — tillståndet som alltid funnits där, under allt vi håller spänt och kontrollerat.

Det finns en trötthet som inte försvinner trots att du gjort allt rätt. Den har en mekanism. Och ett annat svar än ytterligare en metod.

Du vet hur det känns. Hela kroppen svarar innan tanken hinner ifatt. Det finns ett namn för det. Och en anledning att lita på det.